Thursday, August 14, 2025

PERU: The genocidal Dina Boluarte formalizes an amnesty law for members of the Armed Forces, the National Police and Auxiliary forces

 



The genocidal government of Dina Boluarte formalizes an amnesty law for members of the Armed Forces, the National Police (PNP), and "self-defense committees" (auxiliary forces of the genocidal Armed Forces) for crimes against humanity.


The amnesty law reflects the character and essence of the old Peruvian State, from beginning to end, and sheds the cloak of respect for "human rights" in the fight against the People's War, which began on May 17, 1980, and which persists despite all the complex and difficult situations it faces, because the People's War can never be stopped, because the life of the Party cannot be halted for even a single instant. As long as a single communist remains, he or she can and must do it all over again. This is the dialectical materialist truth, Marxist-Leninist, Maoist, Gonzalo Thought. The devil begrudges those who want to deny it.


The PCP's unmasking of the genocidal nature of the Peruvian state's counterrevolutionary war under the direction of Yankee imperialism ("low-intensity war" against the People's War) has been proven true once again with this amnesty law that the fascist, genocidal, and traitorous government of Dina Boluarte has granted to the genocidaires of the armed forces, police, and auxiliary forces ("self-defense" and others).


Peruvian reaction and imperialism can no longer deceive the masses with their "constitution and system based on law," "democratic legality," "respect for human rights," etc., in their "low-intensity" war against the People's War.


Once again, it is clear that there is no other justice for the people than that which they themselves impose through revolutionary violence, through People's War. Only the people defend the people and deliver justice; only through people's war will the people achieve justice and obtain punishment for all the crimes committed against them.


As Chairman Gonzalo has stated:


"Human Rights (HR). In Peru, the first right recognized by the Constitution is respect for the human person, even the right to a burial place. We also have international conventions, but none are fulfilled. Fujimori says he will enforce them, but what do we see every day? Mass graves, disappearances, prisoners, genocide, and repression of all protest marches in the streets of the capital. How is the right to strike? Freedom of expression? Evictions are a daily occurrence, etc. What we are experiencing is the most violent contradiction between the rights won and established in the Constitution and its laws and material reality. ...Whoever says we will fight subversion with the law in hand, we have heard it from the Belaúnde government, and genocides, unpunished murders, rapes, etc. continue. Furthermore, Peru is not known for respecting Human Rights, and this is precisely one of the issues that US imperialism is targeting. "It is determined to spread this message to oppressed nations, obviously as part of its imperialist demagoguery to continue oppressing and exploiting, and for its counterinsurgency war; it's just good nonsense." (See documentation from the 2nd Plenary Session of the PCP Central Committee in 1992.)


Regarding the above, we note the article published in RPP Noticia-Perú today, which states:


IACHR: The amnesty law is incompatible with human rights treaties and should not be applied

by Sebastián Acosta August 1

3, 2025 11:00 PM


Andrea Pochack, representative of the Inter-American Commission on Human Rights, stated that the promulgation of this law by Dina Boluarte is an affront to the victims who have been seeking justice for decades. She also called for prudence so that the Inter-American System is respected. Andrea Pochack, commissioner of the Inter-American Commission on Human Rights, stated that the amnesty law promulgated by the Dina Boluarte government is incompatible with the human rights treaties Peru has signed and represents a clear contempt for the Inter-American System.


In the opinion of the Inter-American Commission, and I'm not mistaken if I say the Inter-American Court also believes this law is incompatible with the human rights treaties Peru has signed. Therefore, Peruvian judges have the obligation to review whether a law is constitutional or conventional. In this case, the law is not constitutional, it is not a conventional law, and the judges should not apply it,” he said.


Treaties are signed to be complied with.”


Pochak also indicated that the State voluntarily submitted to the Inter-American System and that the position of the current authorities with the promulgation of this law goes against the ruling made by the Court in 2001 that amnesty laws are incompatible with the Commission and cannot be in force. “The State of Peru has voluntarily submitted for many years to comply with the human rights treaties it signed. Treaties are signed to be complied with, so it is also up to the judges of Peru to ensure that the treaties are complied with, and in this case, that means the law should not be applied,” he indicated.


Countries must submit to international scrutiny, not for us, but for the victims, for the people who have the right to enjoy human rights. This is what the countries have done in a sovereign manner, and we hope that Peru returns to sanity and openly and respectfully submits to the decisions of the Inter-American System.


Government formalizes amnesty law for members of the Armed Forces, the National Police, and self-defense committees, she stated.


Promulgation of amnesty law This Wednesday, Dina Boluarte signed into law the law granting amnesty to members of the Armed Forces, the National Police, and the self-defense committees who participated in the fight against terrorism between 1980 and 2000, despite criticism from the Judiciary and the Attorney General's Office.


The Executive branch announced that it would approve the legislation approved by Congress on July 9. The president even rejected the resolution of the Inter-American Court of Human Rights (IACHR) that requested the immediate suspension of the law.





PERÚ: Genocida Dina Boluarte oficializa ley de amnistía a miembros de las FF.AA., PNP y auxiliares

 



Gobierno genocida de Dina Boluarte oficializa ley de amnistía a miembros de las FF.AA., PNP y “comités de autodefensa” (fuerzas auxiliares de las FF.AA genocidas) por delitos de lesa humanidad.


La ley de amnistía refleja el carácter y la esencia del viejo Estado peruano, de comienzo a fin y se despoja del taparrabos del respeto a los “derechos humanos” en la lucha contra la guerra popular iniciada el 17 de mayo de 1980 y que persiste pese a todas las situaciones complejas y difíciles por la que atraviesa, porque la guerra popular no puede ser cesada jamás, porque la vida del Partido no puede ser cesada ni un sólo instante. Mientras quede un solo comunista este puede y tiene que hacerlo todo de nuevo. Esa es la verdad materialista dialéctica, marxista-leninista.maoísta, pensamiento gonzalo. Malgrado de quienes lo quieran negar.


La palabra desenmascaradora del PCP del carácter genocida de la guerra contrarrevolucionaria del Estado peruano bajo dirección del imperialismo yanqui (“guerra de baja intensidad” contra la guerra popular) se ha comprobado en la realidad una vez más con esta ley de amnistía que el gobierno fascista, genocida y vendepatria de Dina Boluarte ha otorgado a los gernocidas de las fuerzas armadas, policiales y fuerzas auxiliares (“autodefensa”y otras).


El imperialismo y la reacción peruanas no pueden seguir engañando más a las masas con su “constitución y sistema basado en la ley”, “legalidad democrática!”, “respeto a los derechos humanos”, etc. en su guerra de “baja intensidad” contra la guerra popular.


Una vez más, queda claro, que no hay otra justicia para el pueblo, que la que el mismo lo imponga con la violencia revolucionaria, con la guerra popular. Solo el pueblo defiende al pueblo y hace justicia, solo con la guerra popular el pueblo tendrá la justicia y obtendrá el castigo de todos los crímenes que se cometen en su contra.


Como lo ha establecido el Presidente Gonzalo:


Derechos Humanos (DD.HH.). En el Perú el primer derecho que reconoce la Constitución, es el respeto a la persona humana, hasta el derecho al nicho está reconocido; tenemos también convenios internacionales pero ninguno se cumple; Fujimori dice que los va a hacer cumplir, ¿pero qué se ve a diario? fosas comunes, desaparecidos, presos, genocidio y en las calles de la capital represión a todas las marchas de protesta; ¿cómo está el derecho de huelga?, ¿la libertad de expresión?; desalojos a la orden del día, etc. Lo que vivimos es la más violenta contradicción entre los derechos

conquistados y establecidos en la Constitución y sus leyes y la realidad material. ..El que diga combatiremos a la subversión con la ley en la mano lo escuchamos desde el gobierno de Belaúnde y genocidios, asesinatos impunes, violaciones, etc. prosiguen. Además, el Perú no está caracterizado por ser respetuoso de los Derechos Humanos y precisamente ésta es una de las cuestiones que el imperialismo norteamericano está

empeñado en difundir en las naciones oprimidas, obviamente como parte de su demagogia imperialista para seguir oprimiendo y explotando y, para su guerra contrasubversiva; es buena zarandaja.” (ver documentación del II Pleno del CC del PCP de 1992)


Respecto a lo anterior, onsignamos la nota aparecida en RPP Noticia-Perú de hoya , que dice:


Comisión IDH: la ley de amnistía es incompatible con los tratados de derechos humanos y no debe ser aplicada

por Sebastián Acosta

13 de Agosto del 2025 11:00 PM ·

Andrea Pochack representante de la Comisión Interamericana de Derechos Humanos, indicó que la promulgación de esta norma por parte de Dina Boluarte es una afrenta a las víctimas que buscan desde hace décadas justicia. Asimismo, hizo un llamado a la cordura para que se respete el Sistema Interamericano.

Andrea Pochak, comisionada de la Comisión Interamericana de Derechos Humanos, señaló que la ley de amnistía promulgada por el Gobierno de Dina Boluarte es incompatible con los tratados de derechos humanos que ha firmado Perú y representa un claro desacato al Sistema Interamericano.

A criterio de la Comisión Interamericana y no me equivoco si digo que también de la Corte Interamericana, esta ley es incompatible con los tratados de derechos humanos firmados por Perú. De manera que los jueces de Perú tienen la obligación de controlar si una ley es constitucional o convencional o no lo es. En este caso la ley no es constitucional no es convencional y los jueces no deben aplicarla”, dijo.

Los tratados se firman para ser cumplidos”

Pochak también indicó que el Estado se sometió voluntariamente al Sistema Interamericano y que la posición de las autoridades actuales con la promulgación de esta norma va en contra del pronunciamiento realizado por la Corte en 2001 respecto de que las leyes de amnistía son incompatibles con la Comisión y no pueden estar vigentes.




El estado de Perú se ha sometido voluntariamente hace muchos años a cumplir con los tratados de derechos humanos que firmó, los tratados se firman para ser cumplidos, de manera que les corresponde también a los jueces de Perú controlar que los tratados se cumplan y en este caso eso implica que la ley no debe aplicarse”, indicó.

Los países deben someterse al escrutinio internacional, no por nosotros, sino por las víctimas, por la gente que tiene derecho a gozar de derechos humanos. Así lo han hecho los países de manera soberana y esperamos que Perú vuelva a la cordura y se someta de manera abierta y respetuosa a las decisiones del Sistema Interamericano

Gobierno oficializa ley de amnistía a miembros de las FF.AA., PNP y comités de autodefensa , manifestó.

Promulgación de ley de amnistía

Dina Boluarte promulgó este miércoles la ley que concede amnistía a los miembros de las Fuerzas Armadas, la Policía Nacional y los comités de autodefensa que participaron en la lucha contra el terrorismo entre 1980 y 2000, pese a las críticas del Poder Judicial y de la Fiscalía.

Desde el Ejecutivo adelantaron que se daría el visto bueno a la normativa aprobada por el Congreso el 9 de julio pasado, incluso la mandataria rechazó la resolución de la Corte Interamericana de Derechos Humanos (Corte IDH) que solicitó suspender inmediatamente la aplicación de la ley.




Wednesday, August 13, 2025

Pressemitteilung zu den Hausdurchsuchungen am 29. Juli in Augsburg

 

Wr teilen folgende Erklärung, die wir per Email erhalten haben:

Presseerklärung: Repressive Hausdurchsuchungen gegen Antifaschist:innen in Augsburg – Militanten Antifaschismus verteidigen!

Augsburg, 29. Juli 2025 – Am Morgen, pünktlich um 06:00 Uhr, kam es in Augsburg zu koordinierten Hausdurchsuchungen bei acht Antifaschist:innen. Unter Berufung auf den Vorwurf des „schweren Landfriedensbruchs“ drangen Einsatzkräfte von Polizei und Staatsschutz gewaltsam in die Wohnungen der Betroffenen ein. Dabei wurden Türen aufgebrochen und persönliche Gegenstände durchsucht – ein Vorgehen, das nicht nur einschüchternd wirkt, sondern auch tief in die Privatsphäre eingreift.

Hintergrund der Maßnahmen sind die Ereignisse vom 1. Juli 2025, als der bekannte Faschist der Identitären Bewegung Martin Sellner eine Lesung in Augsburg abhalten wollte. Trotz eines von der Stadt ausgesprochenen Betretungsverbots versammelten sich am Treffpunkt in Oberhausen Nord mehrere gewaltbereite Anhänger seiner Bewegung, unter ihnen auch bekannte Kader wie beispielsweise Vincenzo Richter aus Chemnitz. Antifaschistische Aktivist:innen organisierten daraufhin einen spontanen Gegenprotest, um die Veranstaltung zu verhindern. Im Verlauf kam es zu Auseinandersetzungen, bei denen Faschist*innen durch Pfefferspray verletzt wurden. Mehrere Antifaschist:innen wurden daraufhin über Stunden hinweg polizeilich festgesetzt und teilweise in Gewahrsam genommen. Von den Repressionen waren ebenso Aktivist:innen betroffen, die an den Auseinandersetzungen komplett unbeteiligt bzw. nur dokumentarisch tätig waren. Auch dieses Mal dient der Straftatbestand des „schweren Landfriedensbruchs“ zunehmend als repressives Instrument zur pauschalen Kriminalisierung linker Bewegungen. Als Kollektivstraftatbestand erlaubt er es den Behörden, Menschen zu verfolgen, die sich nicht einmal aktiv an den Geschehnissen beteiligt haben.

Die aktuellen Hausdurchsuchungen reihen sich ein in eine lange Geschichte repressiver Maßnahmen gegen linke und antifaschistische Strukturen in Augsburg. Bereits in der Vergangenheit kam es zu rechtswidrigen Durchsuchungen, etwa beim Offenen Antifaschistischen Treffen Augsburg (OAT), sowie zu Ermittlungen aufgrund palästinasolidarischer Materialien. Auch der mehrwöchige Arrest unserer Genossin Leo zeigt, wie konsequent staatliche Stellen gegen antifaschistisches Engagement vorgehen.

„Wer sich aktiv gegen Faschismus, Rassismus und soziale Ungleichheit stellt, gerät zunehmend ins Visier staatlicher Repression“, heißt es aus dem Kreis der Betroffenen. Die Entwicklungen in Deutschland – von zunehmender rechter Straßengewalt bis hin zum wachsenden Einfluss der AfD in Parlamenten – verdeutlichen die Dringlichkeit antifaschistischer Arbeit. Statt echter Maßnahmen gegen rechtsextreme Strukturen erleben wir eine Kriminalisierung jener, die sich ihnen entgegenstellen.

Als Reaktion auf die Durchsuchungen fand am  selben Abend (29. Juli) eine kurzfristig organisierte Solidaritätsdemonstration mit rund 150 Teilnehmer:innen statt. Der Demonstrationszug wurde kurz nach dem Start durch die Polizei gewalttätig gestoppt – unter dem Vorwand, die Ausweise der Ordner:innen kontrollieren zu müssen. Nach dieser Verzögerung verlief die Demonstration störungsfrei.

Wir verurteilen die Hausdurchsuchungen als Teil einer systematischen Strategie zur Einschüchterung und Delegitimierung antifaschistischen Engagements. Die zunehmende Militarisierung, rassistische Hetze und soziale Spaltung erfordern mehr denn je eine solidarische und entschlossene Gegenbewegung.

Türen könnt ihr brechen – doch unseren Widerstand nicht!

Tuesday, August 12, 2025

Vad vill imperialisterna i Iran?

 

I Mellanöstern, som är ett stort oljecentrum, finns också en tillspetsad kamp mellan supermakter och de imperialistiska makterna.(…)

I vilket som helst av dessa konfliktområden kan gnistan tändas, som orsakar ett imperialistiskt världskrig. Detta är en situation som uppstår då en av supermakternas strategiska överlägsenhet ska definieras. Därför blir det allt mer brådskande och nödvändigt att kunna räkna med kommunistiska partier som grundar sig på marxismen-leninismen-maoismen och som härdats för och under folkkriget genom sin militarisering. Att strategiskt definiera vilka områden som är huvudsakliga och vilka som är sekundära för världsrevolutionen är nyckeln för att bestämma rollen varje region och parti ska spela i världsrevolutionen. För de kommunistiska partierna är problemet att inte koncentrera uppmärksamheten på det imperialistiska världskriget utan att koncentrera den på folkkriget. För det är bara detta krig som leder till makten för proletariatet. Vi anser att så länge imperialismen existerar så finns det möjlighet för att det imperialistiska världskriget inträffar.”

(PKP – Internationella linjen 1988)

Efter det så kallade ”tolvdagarskriget” mellan Iran och USA och dess medlöpare den sionistiska folkmördarstaten Israel behöver kommunister världen över förstå utvecklingen i regionen, vad dess konsekvenser är både regionalt och internationellt. Vi befinner oss för närvarande i den strategiska offensiven av den proletära världsrevolutionen, i en process där imperialismen sönderfaller bit för bit. Som dialektiska materialister förstår vi att imperialismens sönderfall inte utvecklas endast gradvis utan i språng, där kvantitet slår över i kvalitet. När vi analyserar utvecklingen internationellt gör vi det utifrån detta perspektiv.

Imperialismen, ett system i förruttnelse och förfall, agerar desperat för att hålla tillbaka historiens hjul. I ständig konkurrens varandra emellan om bytet, de förtryckta nationerna, försöker de att flytta fram sina pjäser inför ett stundande världskrig. Varför står ett imperialistiskt världskrig på dagordningen? Imperialisterna kan inte överleva utan att ständigt växa. Imperialismen befinner sig i ett nollsummespel imperialisterna emellan varvid de endast kan vinna på varandras bekostnad. Detta gör att imperialismen oundvikligen leder till krig. Idag, när imperialisternas interna motsättningar intensifieras, vilket vi ser i form av handelsunder- och överskott, stagnation etcetera, behöver de lösa sina problem via externa metoder, genom att roffa åt sig en del av bytet från sina imperialistiska konkurrenter. På grund av detta faktum kan inte imperialisterna ingå i några riktiga allianser, utan de kan endast sammansvärjas, men när det kommer ner till kritan så finns det alltid en tvist varvid de hugger varandra i ryggen.

BAKGRUND TILL “TOLVDAGARSKRIGET”

I Mellanöstern, världens mest oljerika region, är inte kriget över. Detta har länge varit ett slagfält mellan många imperialister om kontroll. Sedan imperialismens framväxt under det sena 1800-talet och det tidiga 1900-talet, vilket kulminerades i Mellanöstern med det Osmanska rikets sönderfall, har olika imperialister härjat över folket i regionen. Under det första världskriget sammansvärjades de, vid denna tid, starkaste imperialistiska makterna, Frankrike och Storbritannien, i Sykes-Picot-avtalet där de styckade och drog landsgränser i regionen efter eget godtycke.

Den moderna staten i Iran grundades 1906, några år efter den brittiska handelsmannen Wiliam Knox D’Arcy fann spår av olja i södra Persien under perioden varvid britterna genomförde övergången från kol till olja. Den kommande oljekungen fick följande år tillåtelse av shahen att utnyttja landets oljereserver i 60 år. År 1909 fann britterna till slut oljan – det svarta guldet – i södra Iran. Åren därpå etablerades det brittiska oljebolaget Anglo-Persian Oil Company (senare British Petroleum) – ett statsmonopolitiskt bolag – som i många år hade monopol på oljan i regionen. Under denna tid sammansvärjades den brittiska och svenska imperialismen då den svenska staten ledde uppbyggandet av det iranska gendarmeriet under dess tidiga år.

När britterna förde kapitalismen till Iran gjorde de det på en feodal bas vilken består än idag. På denna feodala bas har en byråkratkapitalism utvecklats tätt förbunden med de jordägande klasserna. Med byråkratkapitalismens framväxt förvandlades Iran från ett feodalt land till ett halvkolonialt, halvfeodalt land i och med framförallt den brittiska imperialismen dominans, särskilt ekonomiskt och militärt.

Det brittiska oljemonopolet i Iran var av en sådan stor vikt för den brittiska imperialismen att under både det första och andra världskriget ockuperade och försvarade Storbritannien Irans oljefält. Efter det andra världskriget växte den brittiska kontrollen av oljan i Iran. Det brittiska oljemonopolet i Iran producerade mest olja i världen, utanför Texas, vid denna tidpunkt. Dess oljereserver var fjärde störst i världen, efter USA, Sovjetunionen och Venezuela. Oljefälten var därav en oerhört viktig del av den brittiska imperialismens maskineri.

Under 1950-talet utvecklades ett starkt motstånd mot den brittiska imperialismens närvaro i landet. Detta motstånd usurperades tyvärr av den byråkratiska fraktionen inom storbourgeoisien. Detta ledde till att oljefälten konfiskerades från britterna och gjordes till byråkratkapital. Detta störde britterna och jänkarna som förstod att det var svårare att förhandla med byråkratbourgeoisien än med den kompradora bourgeoisien, särskilt när det gällde en strategiskt viktig tillgång som oljan. År 1953 genomfördes en statskupp under ledning från CIA och MI6 vilken exempelvis mobiliserade de värsta maffiorna i Teheran för att tvinga folk att delta i pro-shahen demonstrationerna. Shahen blev återigen titeln på den iranska statens högsta representant.

Med detta övertogs det brittiska inflytandet över Iran av USA-imperialismen. Denna kunde genom sin marionett i shahen få en stark kontroll över oljefälten och tillgång till viktiga militära utposter. Shahen gav stort stöd till det sionistiska projektet Israel, ett annat av USA-imperialismens verktyg i regionen. Men dess regim skulle inte vara för alltid. Under 1970-talet växte det fram ett starkt antiimperialistiskt motstånd mot shahen. Folket reste sig i gerillastrider, strejker etcetera. Men detta motstånd usurperades av den byråkratiska fraktionen av storbourgeoisien, vilken hade prästerskapet som social bas, när shahens fall var oundvikligt. Även om USA-imperialismen sammansvärjades med Khomeini veckor innan maktskiftet, och stödde hans resa från Frankrike till Iran, blev resultatet ändå att år 1979 hade USA-imperialismen förlorat sin trogne bastion. Bättre, tyckte dem, än att någon äkta folkmakt skulle utvecklas.

Året efter, 1980, inleddes ett krig mellan Irak och Iran, orkestrerat av USA-imperialismen, som spelade båda sidorna i kriget, med direkt stöd till Saddam Hussein Irak och med stöd till Iran via sin trogna bundsförvant, bosättarstaten Israel. Syftet med detta krig var 1) att störta den iranska byråkratkapitalistiska fraktionens makt i Iran, 2) underkuva byråkratkapitalismen i Irak. Under kriget levererade USA-imperialismen biologiska och massförstörelsevapen till Irak. Vad var USA-imperialismens uttalade syfte? Enligt utrikesministern Henry Kissinger; “Usa:s störst intresse är att båda förlorar“. Resultatet av USA:s regisserade krig var 800 000 till 1 000 000 döda. Svenskt monopolkapital var också inblandade i detta folkmord. Det svenska bolaget Bofors AB leverade vapen till båda sidorna i kriget, via Singapore som mellanhand medans Scania sålde lastbilar till bägge sidor som användes militärt.

Iran har utvecklats till en del av ”ondskans axel” tillsammans med Kina, Ryssland och Nordkorea för USA-imperialismen särskilt efter att den gick med i SCO (2023) och BRICS (2024). Den är fortsatt, trots dess relativa isolering, en viktig spelare i Mellanöstern.

STRIDER INOM DEN HÄRSKANDE KLASSEN I IRAN

Under ”tolvdagarskriget” mördades flertalet högt uppsatta representanter inom den byråkratiska bourgeoisien i Iran av sionistiska krafter. Att Israel lyckades med dessa attacker tyder på att Mossad, dess underrättelsetjänst, har en relativt stark närvaro i Iran och har infiltrerat dess statsapparat. Det är inte så att Israel och USA-imperialismen är utan stöd, särskilt i Teheran. Hur kommer det sig? Lenin förklarar att ”politik är en koncentrerad och uttrycksfull form av ekonomi” och Mao lär oss genom användningen av citatet ”krig är politik med andra medel”. Vi analyserar ekonomin för att förstå politiken.

Den iranska ekonomin tillhandahåller 10% respektive 15% av världens upptäckta olje- och gasreserver. Dess största exportpartners är Kina (36%), Turkiet (20%), Pakistan (10%) och Förenade arabemiraten (10%) och dess största importpartner är Kina (28%). Petroleum utgör över hälften av landets export. På grund av nuvarande sanktioner riktade mot Iran har handeln med EU minskat rejält. EU:s handel med Iran som är oerhört elberoende nådde sin topp åren 2016-17 och skulle tjäna på att häva de av USA-imperialismen påtvingade sanktionerna.

Inom den iranska bourgeoisien, liksom inom bourgeoisien i alla förtryckta nationer, finns det två fraktioner; den byråkratiska och den kompradora. Dessa två fraktioner vill på olika vis sälja ut landets resurser för att tjäna den egna fraktionen. Detta gör att även om den iranska bourgeoisien tillhör en och samma klass, kan de olika fraktionerna sammansvärjas med olika imperialister, för att överlista den andre. Den byråkratiska bourgeoisien är knuten till statsapparaten och representeras politiskt av Khamenei. Den kompradora bourgeoisien, som är knuten till utländskt imperialistiskt kapital och inom Iran är svagare, innehaver ej regeringsmakten och skulle således tjäna på ett regimskifte. Den har naturligtvis ett stöd från imperialisterna i väst som vill att Iran “öppnar upp sin ekonomi” genom att tillåta en utförsäljning av det iranska byråkratkapitalet. Inom borgerlig imperialistisk media och inom iransk media benämns dessa oftast som reformister (inte reformist i marxistisk mening utan i meningen att reformera staten i en reaktionär liberal riktning.) Den kompradora bourgeoisien hade gärna sett ett söndrat Iran såvida de får vara med att sälja ut landet. Det är inte en vild gissning att den kompradora fraktionen inom storbourgeoisien samarbetade tillsammans med Mossad under “tolvdagarskriget” och hjälpte därmed att läcka information om var högt uppsatta tjänstemän var lokaliserade och så vidare. Detta är inget som undkom Khamenei. Under ”tolvdagarskriget” arresterades över 700 dissidenter i Iran i säkerhetssyfte och under anklagelser av samarbete med inkräktaren. Av dessa dissidenter fanns många i de kurdiska områdena.

Vi har tidigare skrivit om den kurdiska nationella befrielserörelsen och dess relation till USA-imperialismen på Kommunisten. Vad som är uppenbart är att ledning för många kurdiska organisationer har fullständigt kapitulerat och sålt sig till imperialismen. I Turkiet har PKK genomfört vapenbränningsceremonier samtidigt som de kurdiska byarna demoleras, i Rojava i Syrien och i de kurdiskt kontrollerade områdena i Irak låter kurderna USA-imperialismen beslagta dess olja. Under ”tolvdagarskriget” uttalade PJAK linjen att deras förhoppning var att Israel kunde störta regimen i Iran vilket således hade lett till att den kompradora fraktionen inom storbourgeoisien hade gripit makten, likt det som hände i december i Syrien. PJAK hoppas nog opportunistiskt på att de kan roffa åt sig en del av kakan ifall detta skulle hända.

Det är huvudmotsättningen som avgör strategin. När USA-imperialismen och Israel invaderar ändras huvudfienden till den angripande makten. Då blir strategin att ena så många som möjligt i en nationell enhetsfront under proletariatets ledning. Detta är vad som hände i Kina när japanerna invaderade och KKP ingick i en temporär allians med Guomindang. I Iran idag finns det inget kommunistiskt parti och således ingen folkarmé. Detta gör att den islamiska republiken kan splittra motståndet mot angriparen genom att genomföra ständiga brott mot sitt eget folk. Detta belyser endast nödvändigheten av ett kommunistiskt parti och en folkarmé. ”Utan en folkarmé har folket ingenting” (Mao Zedong). Problemet att ena den nationella befrielsefronten härstammar från att det inte finns ett kommunistiskt parti, med en verklig ledning över proletariatet, som kan ena alla klasser som utgör folket, samt den bredaste möjliga fronten mot inkräktaren.

VAD LÄR ”TOLVDAGARSKRIGET” OSS OM DEN INTERNATIONELLA SITUATIONEN?

Inför det så kallade ”tolvdagarskriget” i år stängde Israel ner sina ambassader världen över. Den palestinska solidaritetsrörelsen hade tvingat flera regeringar, särskilt inom EU, att fördöma staten Israel och dess folkmord. Men så fort Israel släppte den första bomben i Teheran i juni hyllade dessa regeringar dess krigsdåd. Detta är ännu ett bevis på imperialismens moraliska kris när Israel och USA bryter mot alla de lagar inom ”folkrätten” och ”internationell lag” när de bombar kärnkraftsanläggningar. Detta tyder, som vi kommer till längre fram, på de styrkeförhållanden som råder imperialisterna emellan. Detta gjordes två dagar innan USA och Iran skulle förhandla om ett nytt kärnkraftsavtal. Men återigen, det som förhandlas om på förhandlingsbordet är ju det som är vunnet på slagfältet.

Det är uppenbart att imperialisterna under USA:s ledning vill ha ett snabbt avgörande i Iran. Borgerlig militärteori behöver främja kortvariga krig eftersom de strategiskt är svaga – till skillnad från proletariatets militärteori, som är långvarig, då den är strategiskt stark. USA-imperialismen vill inte dra sig in i ett nytt Afghanistan eller Irak, där kriget tvingas bli långvarigt, vilket leder till dess oundvikliga nederlag. Istället vill de gör ett snabbt slag för att tvinga fram ett regimskifte – varvid den kompradora fraktionen tar över statsmakten. Ett sådant slag kommer därav behöva vara oerhört brutalt – vilket de uppenbarligen inte har några problem med då de utan tveksamhet redan har bombat kärnanläggningar (!).

Det är uppenbart att en ”anti-Iran”-front håller på att bildas för att flytta fram de militära positionerna och gör sig av med jokrar i regionen. Från vapenbränningsceremonierna bland kurderna, till söndringen av Syrien, till störtandet av dess allierade (Hizbollah) och även azerernas ageranden tyder på detta. Motsättningen mellan Azerbajdzjan och Ryssland har intensifierats under den senaste tiden. Azerbajdzjan har tecknat handelsavtal med Al-Jolani i Syrien vilket kommer att knyta dess ekonomi närmre EU. I Iran finns det en stor azerisk befolkning och tanken om separatism har länge legat på den azeriska statens läppar. Värt att ha i åtanke är det iranska stödet till Armenien då Azerbajdzjan utför etnisk resning mot armenierna i Artshak. Här är det värt att följa utvecklingen i det så kallade ”fredsavtalet” mellan Armenien och Azerbajdzjan författat av USA-imperialismen . Detta avtal ämnar att dra en tydlig gräns i isoleringskampanjen mot Iran.

Beträffande EU:s ställning i imperialismen lär ”tolvdagarskriget” oss mycket. EU, som har ett starkt intresse av förbättrade relationer med Iran, hade dagarna innan eskaleringen av kriget medlemsstat efter medlemsstat fördömt Israels krigsbrott i Gaza. Men så fort kriget eskalerade så rättade de in sig i ledet bakom USA-imperialismen. Detta är ett täcken på dess relativa svaghet. Detsamma gäller Ryssland. Den ryska staten tog lång tid att fördöma Israels och USA:s krigsförbrytelser. Ryssland, som länge haft militära förbindelser med Iran, rörde inte en tå – likt dess agerande i Syrien och Armenien. Iranierna var missnöjda och frustrerade över förseningar av ryskt krigsmateriel såsom S-400-system och Su-35-flygplan. Detta har skapat en stor frustration från den islamiska republiken. Detta visar hur den ryska imperialismen antingen är för svagt för att agera i denna situation eller hur Iran inte är av särskild vikt för dem. Den ryska imperialismen har uppenbarligen svårt att slåss på flera olika fronter samtidigt.

Beträffande Kina, dess största handelspartner, som också inte agerade under stridigheterna, ser det ut som dess militära förbindelser kommer stärkas. Irans försvarsminister Aziz Nasir Zadeh träffade sin kinesiska motsvarighet under ett toppmöte i Shanghai Cooperation Organization (SCO) i Peking den 26 juni. De ska ha diskuterat potentiella militära inköp, inklusive J-10-stridsflygplan och avancerade AWACS-system. Arabiska medier hävdade den 9 juli att Kina skickade mark-till-luft-missilsystem till i Iran i slutet av juni för att återställe sitt försämrade luftförsvar – det ska dock ha förnekats av kinesiska och iranska medier.

För den svenska imperialismen hade ett fullskaligt krig i Iran kunnat ha stora konsekvenser. I ett krig, som för den islamiska republiken är existentiellt och för folket är ett krig mot den brutalaste av fiende, kommer ändamålen helga medeln. Den persiska viken, vilken är källan till 21 miljoner oljefat, vilket är lite mer än 20% av världens olja, blir ett tydligt föremål för attacker. Ett krig i denna region skulle kunna skapa en oljekris världen ej tidigare skådat. Lägg då i åtanke hur stor del av exempelvis den svenska ekonomin som är byggd import för sin konsumtion vilket är beroende av låga fraktkostnader. Det är uppenbart vilka konsekvenser ett krig, med stigande priser på bränsle som följd, skulle kunna ha för den stora e-handels sektorn.

För att återkoppla till det inledande citatet – imperialisterna världen över förbereder sig inför ett kommande världskrig. Det är inom dessa förberedelser som dessa stridigheter utvecklas och därav ur detta perspektiv som analysen måste föras. All återhållsamhet från en del av imperialisterna härstammar från att de inte är redo för krigets utbrytning. Den ryska imperialismen är för svag för att kämpa på olika fronter samtidigt, de europeiska imperialisternas svaghet och beroende av USA-imperialismen är uppenbar att se för alla med ögon (såsom EU:s kapitulation inför USA:s tullpolitik). Den kinesiska imperialismen, även om den nu efteråt ökar det militära samarbetet, stod själva och tittade på under stridigheterna. Kriget är på inget sätt över. Stridigheterna kommer att snart flamma upp igen.

För det iranska folket återstår uppgiften att rekonstituera Irans kommunistiska parti högst upp på dagordningen. Endast genom det kommunistiska partiet kan det iranska folket under proletariatets ledning ena alla krafter som kan enas på försvarskrigets grund och kasta ut inkräktarna. Därifrån kan det leda den nydemokratiska revolutionen till fullständig seger.

 

Kontakta oss via Kommunisten@riseup.net!

 

http://banderaroja.org/ : ¡VIVA LA CRECIENTE PROTESTA POPULAR Y SU DESARROLLO EN EL PAÍS! (MPP)

 

¡Proletarios de todos los países, uníos!

 

¡VIVA LA CRECIENTE PROTESTA POPULAR Y SU DESARROLLO EN EL PAÍS!

 

Con ocasión del discurso de la fascista. genocida y vendepatria Dina Boluarte con ocasión del 28 de julio de 2025, ante el congreso o chiquero de Bolivar para informar de su gestión, decimos:

La Dina asesina ha tratado de presentar cínicamente su gestión de presidente como exitosa, cuando ha fracasando en las tres tareas reaccionarias de su gobierno y que para el pueblo ha significado más genocidio, más hambre y miseria, redoblada explotación y miseria y que ha reprimido sangrientamente y perseguido las protestas de las masas y para la nación oprimida por el imperialismo, nación en formación, ha significado mayor entrega al imperialismo .

El régimen fascista, genocida y vendepatria que preside Dina Boluarte expresa la aguda crisis del viejo y podrido Estado peruano, Estado terrateniente-burocrático al servicio del imperialismo, principalmente yanqui. Estado que, con su columna vertebral las fuerzas armadas, policiales y fuerzas auxiliares, sostiene y defiende la vieja sociedad en crisis general y última, sociedad semicolonial y semifeudal, sobre la cual se desarrolla un capitalismo burocrático al servicio del imperialismo, principalmente yanqui.

La crisis en las Alturas expresa, que vivimos el desarrollo de la situación revolucionaria. Lenin magistralmente la caracterizó mediante tres notas: „1) Imposibilidad para las clases dominantes de conservar su dominación sin producirse cambio alguno; crisis en las `alturas`, crisis en la política de la clase dominante, que abre una grieta por la que se filtran el descontento y la indignación de las clases oprimidas. Para que la revolución se produzca no es bastante que ‚los de abajo no quiera` sino que requiere además que ‚los de arriba no puedan‘ vivir como antes. 2) Una agudización superior a lo ordinario de las necesidades y calamidades de las clases oprimidas. 3) Una elevación considerable, en virtud a las causas anteriores, de la actividad de las masas, que en época de paz`se dejan expoliar tranquilamente; pero que en tiempos turbulentos son incorporadas, tanto por todo el ambiente de la crisis como por las propias ‚alturas`, a una acción histórica independiente“ (El “izquierdismo” enfermedad infantil del comunismo)

El desarrollo de la situación en el país, muestra que esa crisis en las alturas abre una grieta por la que se filtran el descontento y la indignación de las clases oprimidas. El hecho de que las masas están empezando a moverse con fuerza no solo ante el desempleo, subempleo, bajos salarios, sobreexplotación y miseria, sino también ante la redoblada opresión que padecen, por el hundimiento y descomposición cada día mayor del vieja sociedad y el viejo Estado que la sostiene.

Los datos económicos muestran tercamente el carácter de la sociedad peruana semicolonial y semifeudal, sobre la cual se desenvuelve un capitalismo burocrático al servicio del imperialismo principalmente yanqui. Estos datos también muestran el fracaso en lo económico del gobierno actual. Veamos algunos datos puntuales:

Para el 2024 se esperaba una expansión del Producto Bruto Interno (PBI) de 3.1%. Recuperación sustentada, por el lado de los sectores primarios, en la recuperación de la pesca, la agricultura y su industria asociada, así como en los precios de los minerales. La proyección estima que el producto crecerá a la tasa de 3% el 2025, proyección que considera condiciones climáticas normales, la entrada en operación de algunos proyectos mineros y de infraestructura, en un entorno que favorezca la continua recuperación del gasto privado.

El ligero crecimiento del empleo se explica por la informalidad antes que por la economía formal, con datos dramáticos como que 1.5 millones de jóvenes entre 15 y 29 años ni estudian ni trabajan12. Pese al rebote del 2024, el panorama de mediano plazo para la economía peruana continúa exhibiendo un potencial inferior al de hace una década. Las proyecciones del FMI para los próximos cinco años anticipan un crecimiento del PBI del país de apenas 2.4% (la fuente secundaria de donde tomamos estos datos los ha extraído de los informes del Banco Central de Reserva (BCR). Reporte de inflación junio 2024. Panorama actual y proyecciones macroeconómicas 2024-2025 y de Gálvez Lume, Deysi y Tarazona Ramos, Luis. EduDatos 50: Los ninis: Jóvenes que no estudian ni trabajan, en el Perú actual. Lima: Ministerio de Educación (Minedu))

Sobre pobreza, inseguridad alimentaria e informalidad las cifras oficiales son: El 2023, el ingreso real promedio tuvo una disminución de 1%, respecto al 2022; con relación al año 2019, la disminución fue muy significativa en el área urbana, 13.0% y 5.2% en la rural. La línea de pobreza extrema se incrementó respecto del 2019 en 33.9%. La de pobreza total creció 26.7% con relación al 2019. La pobreza monetaria aumentó 1.5% entre el 2022 y el 2023, y respecto al año 2019 se incrementó 8.8 puntos porcentuales. Durante el 2023, se observó un aumento en la pobreza monetaria, situándose en 29%, mientras que la pobreza extrema alcanzó 5.7%, incremento que marcó una reversión en la tendencia descendente que se había mantenido durante el período 2009-2019.

51.7% de la población enfrenta inseguridad alimentaria moderada o severa, lo que se traduce en 17.6 millones de personas. Pese a ello somo grandes exportadores de alimentos para el mercado imperialista mundial.

La resistencia de las masas ante la situación arriba apenas esbozada se ha expresado en olas de protesta grandes y pequeñas, en muchos casos, recurriendo a la resistencia armada. Las masas se muestran cada día más activas, todo esto en conyuntura electoral en vista a las elecciones generales para recambio de autoridades reaccionarias de abril de 2026.

La Dina genocida pretende mantenerse como presidente hasta julio de 2026, presidiendo un gobierno repudiado por tirios y troyanos, que solo se sostiene por la fuerza de las armas y por el apoyo parlamentario de una exigua mayoría de representantes de los diferentes grupillos electorales reaccionarios, llamados “partidos”, incluidos los oportunistas de “Perú Libre” con Waldemar Cerrón, que repite el plato como vicepresidente, algunas ratas de la LOD del “Bloque Magisterial” , “Bloque Socialista”, “Castillistas” y otros.

Un dato curioso sobre el parlamento, que pinta de cuerpo entero lo que decimos, es que desde el 2021 más de 50 congresistas cambiaron de agrupación política, algunos de ellos hasta más de tres veces. Con 67 de sus 130 integrantes con indagaciones e investigaciones por presuntos delitos contra la administración pública, la fe pública y contra el patrimonio otros, hasta llegar a la violación. En esta situación las dificultades aumentarán para la reacción hasta después de las elecciones e instalación del nuevo gobierno. Aunque, omo esta la situación , nada asegura que no haya un golpe militar o parlamentario. Tener en cuenta que en el partidor electoral hay más de 40 carteles electorales (partiduchos o frentes) que pueden presentar candidatos para la presidencia y las cámaras de senadores y diputados. La cuestión de su gobernabilidad y legitimación no tiene miras de cambiar para el viejo Estado. Citamos de la revista DESCO los siguiente datos expresión del hundimiento y descomposición de todo su sistema político:

“ el panorama político y electoral a dos años de las elecciones generales no puede ser más desolador, pero sobre todo más alejado de la ciudadanía.

Sin embargo, esta suerte de «depresión» política que conduce a la parálisis, también política, en la sociedad y en algunos partidos u organizaciones, es opuesta al entusiasmo desbordante que otras/otros muestran frente al futuro proceso electoral del año 2026. Según datos oficiales del Jurado Nacional de Elecciones (JNE), tenemos 35 partidos políticos legalmente inscritos hasta el mes de agosto y a otros 24 partidos en proceso de inscripción, con lo cual podríamos llegar a tener 59 organizaciones políticas habilitadas para las próximas elecciones generales. Teóricamente, si se inscriben estas 59 organizaciones y presentan todas listas al Congreso, tendríamos 7670 candidatos/candidatas. Todo un récord histórico.

Esta suerte de fiebre electoral, por ejemplo, la tienen varias y varios exparlamentarios: «Tras una revisión de los últimos cinco años, El Comercio detectó que más de 50 exparlamentarios se afiliaron a una agrupación distinta a la que representaron en sus respectivos periodos legislativos, y están aptos para volver a postular» (Congreso, crisis, democracia e informalidad, Alberto Adrianzén M, en el Perú Hoy, El desplome de la democracia. Lima: desco, 2024)

Sobre la situación actual los reaccionarios solo puede ser cada vez más pesimistas, los más claros entre estos dicen entre gemidos: “la profunda descomposición que nos toca vivir”, ven su actual “democracia” como la “continuación del régimen fujimorista”, en la cual “no debía cuestionarse los fundamentos neoliberales”.

Las expresiones entrecomilladas son de la Presentación de TOCHE M., Eduardo; compilador, Perú Hoy, El desplome de la democracia. Lima: desco, 2024.

Y lo más interesante es que, a su modo y a despecho de su lenguaje y pensamiento de podrida raigambre posmodernista, Toche, describe la superestructura política del país, que para nosotros expresa su base semifeudal y semicolonial y, con esto, el fracaso de la segunda tarea reaccionaria del régimen fascista, genocida y vendepatria de Fujimori, que rige a partir de 1992, y, por lo tanto, del actual de la Dina Boluarte, leamos lo que dice al respecto:

“En conclusión, (en el Perú de nuestros días). Es evidente que la falsificación de una cultura de la legalidad por parte del submundo criminal –y de quienes ocupan los espacios entre este y el reino de lo lícito– alimenta la intrínseca relación entre la ley y el desorden que experimentamos cada vez con mayor intensidad.

Después de todo, una vez que el Estado comenzó a tercerizar seriamente sus servicios y a otorgar franquicias, y una vez que las organizaciones extralegales comenzaron a imitar al Estado y al mercado brindando protección y administrando justicia, el orden social se vuelve un caleidoscopio: a la vez presente y no presente, a la vez hiperreal y una superposición de imágenes, a la vez visible, opaco y translúcido. Más aún, esta duplicación, esta presencia simultánea de la ley y el desorden, tiene su propia geografía, una geografía de soberanías discontinuas y superpuestas”.

Otro hecho de como se manifiesta la semifeudalidad en la superestructura política encontramos en artículo citado de Alberto Adrianzén M. es el caso de los “mochasueldos”, leamos:

“ (…) la existencia de los llamados «mochasueldo», es decir, de congresistas que obligan a sus trabajadoras y/o trabajadores a entregar parte de su sueldo, convirtiendo a estas personas en una suerte de «arrendire» que, si bien ya no trabajan para el dueño de la tierra o hacendado, como era en el pasado, están obligados a entregar una parte de su trabajo en dinero al congresista. Esta forma de relación demuestra el carácter patrimonial de la política del congresista, en donde la curul representa lo que era la tierra para el gamonal.”

¿Cómo repercute la descomposición del sistema político reaccionario y la perspectiva?

Ante esa situación las masas se han visto en la necesidad de resistir frente al doble ataque reaccionario, por un lado, de las fuerzas represivas del propio Estado y, por el otro, al ataque de las bandas de los “señores de la guerra”, por lo que en muchos lugares han tenido que recurrir a la resistencia armada.

La resistencia armada de las masas da la posibilidad al PCP de elevar esa lucha a lucha política, a lucha por el Poder, pasando de la resistencia armada (autodefensa) a lucha guerrillera para destruir las fuerzas vivas del enemigo y las viejas relaciones de producción, bajo la consigna de combatir y resistir, poniendo el centro en combatir y organizarlas dentro del Ejército Popular de Liberación para dar un nuevo salto de la incorporación de las masas a la guerra popular. Así diferenciamos entre resistencia pasiva, autodefensa armada y lucha armada y, más aún, con guerra popular.

Por eso, lla situación actual es muy mala para la reacción y es muy buena para la revolución, sirve para avanzar en la tarea de la reorganización general del partido en y para un nuevo salto en la incorporación de las masas a la guerra popular. Para salir del actual recoveco a una guerra popular activa.

En situaciones de coyuntura electoral donde se agudiza la colusión y pugna reaccionaria, seguida de cambio de gobierno, sabiendo del desajuste que esto trae para ellos y sabiendo que el nuevo gobierno será mucho más débil e ilegitimado que el actual, que será mucho peor para las masas, da la brillante oportunidad de marchar con el viento a favor movilizando en amplitud y profundidad a las masas contra la nueva farsa electoral, por el boicot activo. por la lucha por la defensa de derechos, libertades y beneficios conquistados con sangre y para elevar esta lucha de las masas a lucha política, para su nueva incorporación por saltos a la guerra popular, culminando con la tarea de la reorganización general del partido y seguir desarrollando la revolución de nueva democracia con guerra popular.

¡ VIVA EL PRESIDENTE GONZALO Y SU TODOPODEROSOS PENSAMIENTO GONZALO!

¡VIVA EL PARTIDO COMUNISTA DEL PERÚ!

¡VIVA LA GUERRA POPULAR!

¡VIVA LA CRECIENTE PROTESTA POPULAR Y SU DESARROLLO EN EL PAÍS!

¡ABAJO EL RÉGIMEN FASCISTA, GENOCIDA, VENDEPATRIA!

¡VIVAN LAS HEROICAS LUCHAS DE LIBERACIÓN NACIONAL DE LOS PUEBLOSDE PALESTINA Y UCRANIA!

 

MOVIMIENTO POPULAR PERÚ

Julio de 2025

 

NOTA: 

„No hay mayor señal de subordinación del Estado peruano que la que se refiere a la interdicción aérea, dependiente de la decisión del departamento de Estado y de defensa de los EE.UU. En el mes de agosto del 2023, tuvimos que suscribir un convenio de interdicción no letal con los EE. UU., absolutamente inoperativo –en términos de eficiencia en la interdicción–, a pesar de que tenemos legislación específica que autoriza al derribo de naves sospechosas, una vez agotados los protocolos. Es así que fuimos incapaces como país de hacer predominar nuestra voluntad en nuestro espacio aéreo“ (No uno sino muchos Vraem, Ricardo Soberón G.).

THE RED HERALD: Brazil: AND Editorial – The Nation Must Vigorously Reject the Yankee Interference

 

Brazil: AND Editorial – The Nation Must Vigorously Reject the Yankee Interference

We share hereby an unofficial translation of the latest Editorial published by A Nova Democracia (AND).

The economic sanctions of 50% on 45% of Brazilian exports, signed by executive order of the canine Donald Trump, are an economic attack unprecedented in recent history and pursue unacceptable objectives: to impose blackmail and, through it, intervene in national politics.

The justification presented by the wicked Yankee president for imposing such sanctions is pathetic, not to say stupid: he claims that Brazil implements policies that “harm American companies, the free speech rights of American citizens, [U.S.] foreign policy, and the American economy.” While highlighting the Yankees’ mistake of calling themselves “Americans”—part of their arrogant and abject mentality, in which they treat themselves as owners of the entire great continent—there are even worse ones. Now, if there’s one thing the Yankee imperialists can’t complain about, it’s being hampered by our country’s institutions: they dominate the national economy and drain our wealth, so laboriously produced by the brave Brazilian people, plunder our natural resources, subordinate agriculture to their demands through the agro-exporting latifundium of monoculture, and ensure that, for the vast majority of the Brazilian nation reigns, an anarchic order of poverty, unemployment, and hunger. Now, with the support of the bourgeois left led by the Workers’ Party (PT), which currently leads the country, Yankee imperialism is the largest direct capital investor in the country, controlling the central arteries of the economy with 30% of capital investment. Yankee investment funds, such as BlackRock, Vanguard, and others, are major holders of Brazil’s main agricultural corporations, and through agriculture, they receive lavish perks from the successive governments in office, following the dictates of the IMF. The PT’s administration increased State investment by 335% between 2002 and 2016 during its first 14 years in office. The “economy” and “American companies,” who are machines for plundering the country’s wealth, were not hindered in any way from committing these crimes against the nation’s interests, against the dignity and sovereignty of the homeland, not even by the PT administrations, much less by Bolsonaro and the others. In fact, the attempts to impose prohibitive laws and tariffs aimed at limiting piracy in our country and the absurd transfer of profits to imperialist headquarters were precisely one of the reasons of the 1964 military coup, promoted by the U.S. State Department, through conspiracies by the Yankee embassy in Brazil and the CIA, along with major businessmen, landowners, their politicians, and the upper echelons of the lackey Armed Forces. Judging by the volume of wealth these corporations plunder our country, and by the suffering of our working people and the destruction of the country’s natural environment imposed by the semi-colonial domination of the United States, these Yankee monopoly corporations should have been confiscated and their property titles liquidated without any compensation, a long time ago.

The accusation that Yankee “citizens” have their freedom of expression curtailed is ridiculous: coming from Donald Trump and the dying “American democracy,” it’s intolerable. The “remarkable” Yankee democracy, cemented by five centuries of slavery, servitude, torture, and genocide of the Black population and now of Latino and other immigrants, gives its representatives no legitimacy to criticize even the most brutal autocracy in history, as it would share the same repugnant political and moral values. Therefore, the pestilent dog with the blond fringe and his co-religionists, who are the most ardent and explicit defenders of these unworthy values so present in the history and core of Yankee “democratic institutions,” should all shut up. For, if it is true that Brazil is far from being a democracy for the working masses, where basic fundamental guarantees are violable by any scoundrel, what can we say about the ancient Yankee “democratic” institutions, whitewashed tombs, yes, mired in a sea of blood belonging to the rest of the world’s peoples? Brazil’s problems must be resolutely resolved by the country’s popular masses and the Brazilian revolutionary movement that must lead them. And these historical and conscious subjects will do so, as an inexorable law of history, punishing their internal enemies, including Yankee imperialism as the main and greatest promoter of these violations. If Trump and his sick followers are concerned about freedom of expression, let them look at the pro-Palestine students who, on US soil, have been academically punished; detained and assaulted by the police and the National Guard; even threatened with having the marines; censored and even deported, in the case of those who are immigrants.

Bolsonaro, who in the Brazilian Army was known for being a terrible soldier with a lax discipline; Bolsonaro, who only yesterday was a recognized “eat and sleep” in the National Congress and has already spent 30 years of parliamentary vagrancy, and who spent four years being governed by the generals from inside the Planalto Palace; this same leech, now, is completely dependent on Donald Trump. He is even worse than the rabid Yankee animal, even more unworthy and repugnant, for being the type who would sell even his soul to avoid having to pay the price for his choices. Stupid, Bolsonaro tries to make his entourage believe that Trump and imperialism are sanctioning Brazil in its defense, and seeks to prolong the crisis so that one thing leads to another; he will fall from the donkey he rides, because sooner than he thinks, the Yankees will get what they want and leave him in the dust. that he and his entourage do not be fooled by the nonsense of the buffoon president, because, fundamentally, they do not deviate even a millimeter from the Yankee “global geopolitical strategy” issued by the real power that wields through the Pentagon).

Far from saving Bolsonaro, the Yankees want to impose certain interests, such as exclusive access to certain natural resources, such as “rare earths,” strategic metals for the current industrial production of cutting-edge technology and for the “arms race” against the Russians and Chinese (incidentally, it is noted that some of these metals are already in the hands of Yankee companies, as in the case of niobium, and Chinese and German companies, in the case of lithium, shattering the Lulaist bravado that “no one is laying a finger” on them); and they seek to pressure the current government to abandon the temptation to fall into the orbit and sphere of influence of Russian and Chinese imperialists in the realm of any “international relations.” The Bolsonaros applaud the foreign framework of national sovereignty; it’s that simple. Even the sanctions against Alexandre de Moraes and the offensive against the Supreme Federal Court, rather than seeking to save Bolsonaro, seek to send a clear message to the Supreme Court: don’t harm Big Tech with regulations and penalties based on content. Bolsonaro’s defense is merely an ideological motive, to justify and gain support from public opinion, including from criminals, opportunists of all kinds and those who are deluded and searching for any real change in Brazil, however impossible, through military coups or electoral farce.

The current government is already calculating, behind the scenes, what it will sell to free itself from sanctions, and in doing so, it will further hand our country over to the devastating wrath of imperialism, especially Yankee imperialism. Reactionary institutions, sustained by imperialism’s economic exploitation, cannot be expected to be anti-imperialist, even if they are besieged by it, and even if they know that our territory will be the target of imperialist military aggression in the future, due to its wealth and the level of control these imperialists already seek to exert in the political and economic spheres, for example, in the Amazon. The public interventions of the head of state, the heads of parliament, and the Supreme Court justices all reaffirm national sovereignty, not to exercise it to free the nation from the semi-colonial shackles that hinder its progress and oppress our people for centuries, and to build it as a true democratic, free, and sovereign republic, but rather to be able to sell it at a higher price to the very same entity that attacked it. After all, this is what the local ruling classes and their vanguard representatives have been doing for the past 203 years since Independence. Now, these same traitors to the nation, who spit the words “sovereignty” and “independence” from the rooftops, under pressure from a vile Yankee, will voluntarily surrender a little more of our already fragile national sovereignty, arguing that this is important to avoid further loss, when both are unacceptable.

It is noteworthy that, while a foreign superpower constrains and seeks to humiliate the Brazilian nation, the military brass not only remains silent but cooperates with the enemy army. Now, although it is an impossible speculation, what would happen if the reactionary Brazilian Army had among its ranks and command personnel as truly dedicated to the patriotic cause as its leadership is to the coup cause! In the latter, Generals Villas-Bôas, Walter Braga Netto, Augusto Heleno, and others demonstrated an ostentatious and selfless initiative, a formidable commitment, issuing dozens of threatening statements to “Brazilian institutions”—the judiciary directly and the legislature indirectly—and warning that they would enter the political fray to “make things happen” if Brazil did not comply with their military intervention plans. Some of them even went so far as to prepare for a rupture. Although this is an impossible theoretical exercise, perhaps they would be just as brave with the Yankee intervenors. But rather, they prefer to flatter them, posing as dogs A poodle in front of its owner, sometimes wagging its tail, sometimes tucking it between its legs, or like guard dogs defending them from popular rebellion. Despite developing all national defense based on technologies under imperialist control, the greatest representation of this patriotic farce is that, while everyone admits Yankee interference and the future risk of damage to our homeland from invasions by foreign powers, the high command of the Armed Forces delights in “Joint Exercises” with Yankee troops in key biomes of our geography such as the Amazon and the Caatinga, delivering strategic and sensitive information to the insatiable greed of the most aggressive hordes of nations, the most oppressive of peoples, and the most bloodthirsty in all of universal history! Nothing different can be expected from these “heroes.”

This is how the Brazilian nation, our homeland, continues and will continue as long as it remains in the hands of the landowners, the bureaucratic and comprador bourgeoisie, and these institutions founded on the country’s submission to foreign powers. Only the New Democratic Revolution, the popular masses of workers, honest intellectuals, small and medium-sized landowners, and, most importantly, the struggle of poor peasants for land will put an end to the 525 years of genocide of the poor, Black, and Indigenous people in these lands, and centuries of national humiliation.

EL HERALDO ROJO: Brasil: Editorial de AND – La nación debe repeler enérgicamente la injerencia yanqui

 

Brasil: Editorial de AND – La nación debe repeler enérgicamente la injerencia yanqui

A continuación compartimos una traducción no oficial del último Editorial publicado por A Nova Democracia (AND).

Las sanciones económicas de 50% sobre el 45% de las exportaciones brasileñas, firmadas por orden ejecutiva del perro Donald Trump, son un ataque económico sin precedentes en la historia reciente y toma como blanco objetivos inaceptables: imponer chantaje y a través de ella, intervenir sobre la política nacional.

La justificación presentada por el malvado presidente Yanqui es patética, por no decir estúpida, para imponer tales sanciones: el dice que Brasil aplica políticas las cuáles “perjudican empresas americanas, los derechos de libertad de expresión de los ciudadanos americanos, la política exterior [de los EE.UU.] y la economía americana”. Se destaca el error de los yanquis de llamarse “americanos”, que es parte de su mentalidad arrogante y abyecta, así que se tratan a sí mismos como dueños de todo el gran continente, aunque hay aún peores. Ahora bien, hay algo de lo que los imperialistas yanquis no pueden quejarse y es de ser atrapados por las instituciones de nuestro país: ellos dominan la economía nacional y drenan nuestras riquezas tan duramente producidas por el bravo pueblo brasileño, ellos saquean los recursos naturales, subordinan la agricultura y ganadería a sus demandas a través las demandas del latifundio agroexportador de monocultivo y garantizan que reine, para la inmensa mayoría de la nación brasileña, un orden anárquico de pobreza, desempleo y hambre. Ahora con el concurso de la izquierda burguesa liderada por el PT que hoy preside el país, el imperialismo yanqui es el mayor inversor de capital directo en el país, controlando las arterias centrales de la economía con un 30% de las inversiones de capital; los fondos de inversión yanquis, como BlackRock, Vanguard, y otros son grandes poseedores de las principales agrocorporaciones en el Brasil, y a través del agro ganan mimos vultuosos de los gobiernos de turno que se suceden con acuerdos con el FMI, con los cuáles el PT hizo crecer un 335% el monto de la inversión estatal entre 2002 y 2016 durante de sus primeros 14 años del gobierno. La “economía” y “empresas americanas”, máquinas de saqueo de las riquezas del País, no tuvieron ningún tipo de obstáculo para la práctica de estos sus crímenes contra los intereses de la nación, contra la dignidad y soberanía del país, ni por parte de los gobiernos del PT, menos aún por el de Bolsonaro y los demás; inclusive, las tentativas que existieron en nuestro país de imponer leyes impeditivas y tarifas con objetivos a limitar a piratería y las absurdas transferencias de lucros a las matrices imperialistas fueron precisamente una de las causas del golpe militar de 1964, promovido por el Departamento del Estado de los EE.UU., a través de las conspiraciones de la embajada yanqui en Brasil y la CIA juntos con grandes empresarios, latifundistas, sus políticos y las cúpulas de las fuerzas armadas lacayas. A juzgar por el volumen de riqueza que estas corporaciones saquearon de nuestro país, y a juzgar por el padecimiento de nuestro pueblo trabajador, y por la destrucción al medio natural del País, y a juzgar por el padecimiento de nuestro pueblo trabajador y por la destrucción del medio natural del País que la dominación semicolonial que los EE.UU., imponen, estas corporaciones monopolistas yanquis, ya hace tiempo, tendrían que ser confiscadas y sus títulos de propriedad ser liquidados sin indemnización ninguna.

También es ridícula la acusación de que los “ciudadanos” yanquis tienen cortada su libertad de expresión: viniendo de Donald Trump y de la moribunda “democracia americana”, es intolerable. La “notable” democracia yanqui , construida sobre cinco siglos de esclavitud, servidumbre, tortura y genocidio de la población negra y ahora de los inmigrantes latinos y de otras nacionalidades, no da a sus representantes ninguna legitimidad para criticar ni siquiera a la autocracia más brutal que ha existido en la historia, porque compartiría con ella los mismos repugnantes valores políticos y morales. Por lo tanto, el pestilente perro de los flecos rubios y sus correligionarios, que son los más ardientes y explícitos defensores de esos valores indignos que están muy presentes en la historia y en la médula de las «instituciones democráticas» yanquis, deberían callarse todos. Porque si es cierto que Brasil está lejos de ser una democracia para las masas trabajadoras, donde las garantías básicas fundamentales pueden ser violadas por cualquier canalla, ¡qué decir de las viejas instituciones “democráticas” yanquis, sepulcros blanqueados, sí, y sumidos en un mar de sangre del resto de los pueblos del mundo! Los problemas de Brasil deben ser resueltos resueltamente por las masas populares del país y por el movimiento revolucionario brasileño que debe dirigirlas, y estos sujetos históricos y conscientes lo harán, como ley inexorable de la historia, castigando a sus enemigos internos, incluyendo el imperialismo yanqui como principal y mayor promotor de estas violaciones. Si Trump y sus enfermizos seguidores están preocupados por la libertad de expresión, que miren a los estudiantes propalestinos que, en territorio estadounidense, han sido castigados académicamente; detenidos y agredidos por la policía y la Guardia Nacional; incluso amenazados con enviar contra ellos a los marines; censurados y hasta deportados, en el caso de los que son inmigrantes.

***

Bolsonaro, quien en el Ejército Brasileño fue reconocido por ser un pésimo militar holgazán en términos de disciplina; Bolsonaro, quien apenas ayer era un reconocido “come y duerme” en el Congreso Nacional con ya 30 años de vagancia parlamentaria, y que pasó cuatro años siendo gobernado por los generales desde dentro el Palacio de Planalto; esta misma sanguijuela está ahora colgada toda sobre Donald Trump. Es aún peor que el hidrofóbico animal yanqui, aún más indigno y repugnante, porque es de los que vende su alma para no tener que pagar el precio de sus elecciones. El estúpido de Bolsonaro intenta hacer creer a su séquito que Trump y el imperialismo sancionan a Brasil en su defensa, e intenta alargar la crisis de para que una cosa lleve a la otra; se caerá de culo, porque antes de lo que piensa, los yanquis conseguirán lo que quieren y le dejarán en tierra; que él y su entorno no se hagan ilusiones con las payasadas del presidente, porque, en esencia, no se desvían ni un milímetro de la “estrategia geopolítica mundial” yanqui emitida por poder real que maneja a través del Pentágono.

Lejos de salvar a Bolsonaro, los yanquis quieren imponer ciertos intereses, como el acceso exclusivo a ciertos recursos naturales, como las “tierras raras”, metales estratégicos para la actual producción industrial de tecnología punta y para la “carrera armamentística” contra rusos y chinos (por cierto, cabe señalar que parte de estos metales ya está en manos de una empresa yanqui, como en el caso del niobio, y de los chinos y alemanes, en el caso del litio, poniendo fin a la bravuconada lulista de que “nadie puede ponerles un dedo encima”); y tratan de presionar al gobierno de turno para que abandone la tentación de entrar en la órbita y esfera de influencia de los imperialistas rusos y chinos en el ámbito de cualquier “relación internacional”. El encuadramiento extranjero de la soberanía nacional es aplaudido por los Bolsonaros, así de simple. Incluso las sanciones contra Alexandre de Moraes y la ofensiva contra el STF, antes de pretender salvar a Bolsonaro, buscan enviar un claro mensaje a la Corte Suprema: no perjudiquen a las Big Tech’s con regulaciones y castigos por el contenido. La defensa de Bolsonaro es sólo una jugada ideológica, para justificar y ganar apoyo de la opinión pública, incluyendo la de malvados, advenedizos de todo tipo e ilusos en busca de cualquier cambio real en Brasil, pero imposible, por la vía de golpes militares o farsas electorales.

El gobierno de turno ya está calculando entre bastidores lo que venderá para librarse de las sanciones, y al hacerlo entregará aún más nuestro país a la furia devastadora del imperialismo, especialmente del imperialismo yanqui. No se puede esperar que instituciones reaccionarias, que se sostienen gracias a la explotación económica del imperialismo, sean antiimperialistas, aunque sean acosadas por el imperialismo, y aunque sepan que nuestro territorio será blanco de agresión militar imperialista en el futuro, dada su riqueza y el nivel de control que esos imperialistas ya buscan ejercer en el terreno político y económico, por ejemplo en la Amazônia. Los discursos públicos del jefe de Estado, de los jefes del parlamento, de los magistrados del Tribunal Supremo,

reafirman la soberanía nacional, no para ejercerla a fin de liberar a la nación de los grilletes

de la semicolonialidad que impiden su progreso y oprimen secularmente a nuestro pueblo, y para construirla como una verdadera república democrática, libre y soberana, sino para venderla más barata a los mismos que la atacaron. Después de todo, eso es lo que las clases dirigentes locales y sus representantes de vanguardia han estado haciendo durante los últimos 203 años desde la Independencia. Ahora, estos mismos mercachifles de la patria, que escupen la palabra “soberanía” e “independencia” a los cuatro vientos, sometidos a la presión de un malvado yanqui, entregarán voluntariamente un poco más de nuestra ya débil soberanía nacional, argumentando que esto es importante para no perderla aún más, cuando ambas cosas son inaceptables.

Es notable que, mientras una superpotencia extranjera avergüenza y busca humillar a la nación brasileña , la cúpula militar no sólo guarda silencio, sino que coopera con el ejército enemigo.

Ahora bien, aunque sea una especulación imposible, ¡cómo sería la situación si el reaccionario Ejército brasileño tuviera entre sus filas y mandos a personas tan verdaderamente dedicadas a la causa patriótica como tiene a su plana mayor dedicada a la causa golpista! En esta última, los generales Villas-Bôas, Walter Braga Netto, Augusto Heleno y otros han demostrado una iniciativa ostentosa y desinteresada, un compromiso formidable, dando docenas de declaraciones amenazadoras “a las instituciones brasileñas” del poder judicial directamente y del legislativo indirectamente y advirtiendo que entrarían en la arena política para “hacer que suceda” si Brasil no entraba en sus planes de intervención militar, llegando algunos de ellos incluso a preparar la ruptura. Aunque sea un ejercicio teórico imposible, ojalá fuesen así de valientes con los interventores yanquis. Pero, en lugar de eso, prefieren adularlos, poniéndose como perros caniches delante de su amo, a veces moviendo la cola, a veces metiéndola entre las piernas, como perros que los defienden de la rebelión popular. No obstante el hecho de que están desarrollando toda la defensa nacional en base a tecnologías bajo control imperialista, la mayor representación de esta farsa patriótica es que, mientras todos admiten la injerencia yanqui y el riesgo futuro de que nuestra patria sea dañada por invasiones de potencias extranjeras, ¡los altos mandos de las Fuerzas Armadas

se deleitan en “Ejercicios Conjuntos” con tropas yanquis, en biomas claves de nuestra geografía

como la Amazônia y la Caatinga, entregando información estratégica y sensible a la insaciable codicia de las hordas más agresivas de naciones, más opresoras de pueblos y más sanguinarias de toda la Historia Universal! No se puede esperar nada diferente de estos “héroes”.

Así seguirá siendo la nación brasileña, nuestra Patria, mientras permanezca en manos de los terratenientes, de la gran burguesía burocrática y compradora y de las instituciones fundadas en la sumisión del país a las potencias extranjeras. Sólo la Revolución de Nueva Democracia, las masas populares de obreros, intelectuales honestos, pequeños y medianos propietarios y, sobre todo, la lucha de los campesinos pobres por la tierra pondrán fin a los 525 años de genocidio de los pobres, negros e indígenas en estas tierras y a siglos de humillación nacional.